|
AVELSMÅL
Vårat avelsmål nummer ett är att bevara rasen frisk och sund. För oss innebär det att vi avkommegranskar våra avelsdjur och följer upp våra uppfödda hundar med hälsostatistik och förståss även mentalt och exteriört. Vi använder enbart hundar som har godkänt resultat på höfter och *prcd-PRA .
Temperamentet är mycket viktigt, vi vill ha en frimodig, glad, vänlig och arbetsvillig lapphund. Vi vill också försöka behålla den typ av lapphund vi gillar, rejäla hundar med de rätta rörelserna, pälskvalité och ett fint uttryck som vi förklarare närmare här nedan.
Den har hos samerna varit en hund som skall klara av att arbeta med sin kropp och huvud och det anser vi är mycket viktigt att bevara hos lapphunden. Vi vill inte förändra den till enbart en utställningshund.
Lapphunden måste ha bra benstomme, kraftiga och väl slutna tassar. Klen benstomme och tassar håller aldrig i tuff terräng. Lapphunden ska röra sig med ett bra påskjut och (så kallad drive) med kraft i steget. Den skall ha ett arbetstrav med långa steg men den skall ändå inte röra sig tungt utan lätt och parallellt. Den skall absolut inte ha ett trippigt steg då det inte är arbetsbesparande, den svenska lapphunden skall kunna trava mil efter mil på fjällvidderna. Viktigt är också att den inte heller vara får vara för kort i kroppen eftersom den är en travare och inte en galloppör.
Pälsen får aldrig bli lång och mjuk utan skall vara strittig och väderfrånstötande. En hund med fel pälskvalité blir t ex kvar på fjället.
Huvudet är också en viktigt bit, ett inte för långt nosparti med bra käkar och brett huvud. Klen underkäke är till exempel inte bra om man tänker på föda och överlevnad och hur lapphunden levt en gång i tiden.
Viktigt för oss är också att ta tillvara på de bästa hundarna vad gäller parnings– och fortplantningsförmågan för att bevara arvet av den naturliga ras den är. Det innebär t ex för både tikar och hanar att kunna/vilja para sig själva utan hjälp. För tiken att ha lättsamma födslar och att hon också tar hand om valparna på bästa sätt.
Vi har försökt variera användandet av hanhundar då vi har en liten ras och tänka långsiktigt för rasens bästa. Vi drar oss inte för att åka långa sträckor till hanar om det är hanar vi tror kan passa våra tikar och också tillföra något bra åt rasen i övrigt.
*Optigen i USA hittade genen som orsakar prcd-PRA på Svensk Lapphund. När hundägare började skicka in blodprov på sina hundar visade det sig att genen tyvärr var mycket spridd i vår ras. Vi själva och andra började fundera på vart detta skulle leda om vi fortsatte testa ännu fler hundar. SLK CS och dåvarande SLK AK sökte hjälp hos SKK för råd och hjälp, senare gick jag själv med i AK. SKK menade med hänvisning till Sveriges lagar (jordbruksverkets, konsumentköplagens etc.) att vi måste ta tag i problemet nu. SKK anlitade experter i området och det med hjälp av dessa togs det fram en avelsstrategi. I denna avelsstrategi förklarades bl a att om vi testar så många hundar som möjligt skulle inte avelsbasen behöva bli drabbad pga att det redan i dagsläget enbart används 10 % av hela avelsbasen och att det inte borde ta många generationer tills vi blir kvitt denna gen så att vi senare kan sluta testa våra hundar. SKK har ansett rasen och prcd-PRA mycket prioriterad och har bidragit med stora resurser för att hjälpa vår ras.
Rasen har numera ett hälsoprogram på SKK som gör att ingen valp kan utveckla PRA eftersom föräldrdarna måste vara prcd-testade.
|
